Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om få vi i ett annat kapitel tala. Nu vilja vi
i stället meddela, att det för Edith gick vida
fortare att återhämta sig.
Hennes skakning hade varit omätlig, men
hennes närvarande exaltation var tillräckligt
stor att tysta alla rörelser, som ville lägga sig
i strid mot hennes antagna lugn ... Det var
ock något annat som, enligt hvad vi nyss
sade, gjorde smärtan berusande, ja, så berusande
att hon knappt tyckte den vara köpt dyrt nog.
Hon hade erhållit en visshet, som väl nu
ej gagnade till något, men som hon dock till
intet pris velat bortbyta, ty den (så hoppades
hon) skulle just bli hennes förnämsta styrka:
de ledo ju tillsammans, om än skilda.
Andra dagen visade sig likväl Helmer med
så fullt återtagen fattning att, om ej i Ediths
hjerta minnet från gårdagen för evigt
qvar-stannat, hon skulle kunnat låta föra sig bakom
ljuset af den lugna, vänskapsfulla ton, i
hvilken han för andra gången önskade henne lycka.
Nyheten om Ediths parti förde visiter från
alla håll till Dagby.
Grefven suckade smått, men sökte likväl
efter bästa förmåga att finna sig i det, som
hans tillkommande svärmor kallade oundvikligt.
Men ehuru, förstås, vida sällskapslikare än
annars, var han likväl högst besvärad af all
denna rörelse och framför allt af denna ”ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
