Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svartsjuk, misstroende, nyckfull, oupphörligt
sväfvande mellan eqvatorns hetta och polernas
is. Icke ens i detta första återseende kunde
hon vara sann.
”Hon skall heller aldrig blifva det!” tilläde
han, då han fick lyssna på den ofta lättsinniga,
stundom halft sjelfsvåldiga leken med
ryttmästaren ... Sedan, då han riktade sin blick
på grefve Hermans lidande ansigte, der spåren
af hennes förut visade tanklösa uppmuntran
lästes i hvarje ryckning, i hvarje nytt uttryck
at en kufvad smärta, vände han sig nästan
med motvilja bort från denna qvinna, som, i
trots af sin höga skönhet, sin lifliga, varma
och ädla själ, ändå var så ofullkomlig.
Han tyckte sig kunna gråta öfver henne,
evigt älska henne, men ej önska sig förenad
med henne.
Allt detta och mycket mer hade i Helmers
själ blandat sig med minnet af den så djupt
sörjda moderns försvar af Ediths bättre
väsende. Men icke ens detta försvar vann
något gehör, ty han var nu en gång så danad
att han, tvärtemot älskares vanliga sed att låta
kärleken herrska öfver allt annat, hyste en
verklig bäfvan för blotta möjligheten, att denna
känsla skulle komma att upphäfva sig till
mästare öfver hans förstånd.
Dessutom visste Helmer rätt väl, att äfven
han hade sitt högmod.
Han var lika ömtålig om sin fattigdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
