Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit hörd, ty endast solsken lyste öfver
Dagby och de förlofvade..................................
”Du reser ju till den lysande balen?”
Så frågade grefve Herman en afton, straxt
på nyåret, sin fästmö, under det han hjelpte
henne att sprätta stramaljen ur sybågen.
”Vill du då resa dit?” sade hon med ett
skälmskt leende.
”Jag på bal?”
”Än se’n?”
”0 nej, der gjorde jag endast en bedröflig
figur.. Men,” tilläde han med en undertryckt
suck, ”du kommer visst icke att sakna kusk!”
”Jag tror väl att vi finge reda på någon
som åtoge sig det besväret, och jag tillstår
att en bal, som börjar med slädparti, alltid
hört till mina favoritnöjen. Icke dess mindre
skulle jag . . .”
Hon syntes eftertänka slutmeningen.
”Skulle du . ..”
”Ja, käre Herman, jag skulle icke denna
gång ha roligt, då jag visste huru du ginge
bemma och räknade timmarna.”
”Men,” inföll han, kämpande mellan begäret
att emottaga hennes uppoffring och begäret att
visa sig den ännu mera värd, då han afsloge
den .. ”men det vore oädelt af mig att ens
önska det du skulle bli hemma, och jag
önskar det icke.”
”Nu borde jag egentligen straffa dig för
det att du icke är fullt uppriktig. Kan du
En nyckfull qvinna 1. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
