Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har ingenting kunnat gissa. Jag har
vant mig af med hoppet.”
”Men vi ha ju fått detta såsom en ständig
följeslagare!”
”Ja, och som en, hvilken ständigt gäckar
oss . . . Det är blott en sak som nu gör mig
nöje: den, att se dig omkring mig; men jag
fruktar, efter den yra som i går öfverföll mig,
att jag blott inger dig än mera afsky?”
”Gud i himlen, skulle jag afsky dig för
dessa lidanden .. nej, min Herman, din olycka
knyter oss fastare tillsammans. Gissa nu!”
”0, hvad menar du? Haf miskund, tala!”
”Att, ifall det tillskyndar dig en tröst i din
pröfning, jag är beredd att. . Hon hämtade
djupt efter andan.
”Beredd . . till hvad ?”
”Att. nu genast blifva din hustru.”
”Ha, du gäckas med mig!”
”0, nej, och ett bevis på allvaret i mina
ord är, att jag redan talat med mamma ... Du
behöfver ombyta vistelseort, men du skall icke
resa utan den följeslagerska, du förvärfvat dig.”
”Gud, gud!”
Han förmådde ej framstamma mera än
dessa ord, men han sträckte sina hopknäppta
händer först mot himlen . . ett vältaligt
tackoffer .. sedan mot henne.
Några ögonblick försvunno.
”Och nu”, hviskade han, förande hennes
hand öfver sina brinnande ögon, från hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
