Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon rådgjorde med mamsell Octavie om
flera saker för sin brudtoalett. Olga fick de
allvarsammaste förmaningar att ej förfuska en
blomma i broderiet på brudnäsduken, och
ryttmästaren, som just nu återkom efter en veckas
frånvaro, erhöll en vänlig, men bestämd vink,
den han ock genast hörsammade, att under
dessa brådskans korta veckor lemna Dagby:
grefven skulle ej plågas genom ryttmästarens
anspelningar. Och i allt detta såg man bilden
af en fästmö, som med bästa vilja i verlden
gick att utbyta sitt lif mot hustruns.
Olga kallade henne redan grefvinnan, och
Edith log och försäkrade sin brudgum att hon
mycket gerna skulle höra sig nämnas med
denna titel, hvilken alltid förekommit henne
som dén vackraste, en gift qvinna kunde bära.
”Och se’n”, sade hon, ty hon pratade
mycket och ifrigt under dessa dagar, ”vill jag ha
vårt grefliga vapen icke blott på vagnen, utan
på hvarenda pjes, som kan falla i ögonen.
Man har alltid anklagat mig för högmod.”
Vid sådant lekfullt skämt, som ju bäst
visade att hon ej erfor någon ånger, kände sig
grefven uppfylld af en berusande sällhet. Han,
så att säga, gick på molnen.
”Jag tror, gud förlåte mig,” sade hennes
nåd till mamsell Octavie, ”att mannen blir
förryckt af sin egen lycka.”
”Den synes också stå i full blomstring!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
