Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gud, min frälsare, huru mycket, huru djupt
bar jag ej brutit, hur ändamålslöst, hur
lättsinnigt har ej mitt lif varit! Huru fegt har
jag ej uppoffrat det skönaste, du gifvit oss,
det högsta, det heligaste på jorden — kärleken
mellan tvänne själar — för ett uselt, verldsligt
högmod . .. Huru lågt, ja, syndigt, har jag ej
slutligen handlat, då jag gjort denne, redan
förut så olycklige man till en lekboll för mina
flyktiga intryck! Ja, jag har djupt, grymt och
ovärdigt förfördelat honom. Jag har der för blott
kunnat gifva honom en upprättelse, och han
skall erhålla den . . jag har villigt, sjelfmant
tillförsäkrat honom den. Jag har förklarat,
lofvat, att jag ej ens skall ångra mig. . och
jag ångrar mig icke, o nej, visst icke .. . ’Och
nu’, sade han, ’skall du ej bedraga mig, ty
om du det gör, måste jag gå under.’”
Hennes hufvud sjönk ned på bröstet, mot
hvilket hon allt hårdare pressade de samman*
lagda händerna.
”Hvarföre,” stammade hon med allt mer
och mer qväfd röst, vittnande om att styrkan
åter vek undan, ”hvarföre dödar ej smärtan?
Den är ej fullrågad ännu.. den kan stiga
mycket högre, ända till vansinne .. . Men
finnes ingenting rysligare än vansinnet.. det ger
ju glömska . . . Medvetandets plågor öfvergå
alla ... Vid elden i hans blickar stelnar redan
nu mitt blod, stannar mitt hjerta .. o, att det
ville stanna för evigt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
