Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen efter stormen.
De äro förfärliga att åse, dessa
splittringar, vare sig i naturens eller menniskans lif,
som en förödande storm lemnar efter sig.
På jorden ligga de stora träden afmejade
af vindarnes yxor, och de till hälften
omkull-störtade hyddorna hafva gifvit sig åt de vilda
besegrarne.
På hafvet går det ännu allvarligare till.
Hvart hafva de tagit vägen, alla dessa
flytande hus, menniskosnillets triumfer, som
ännu i går för en frisk och glad bris och
prydda med sin stolta segelskrud- liksom
bevingade sväfvade öfver den blå ytan . . hvart
hafva de tagit vägen? Fråga dessa ödsliga
stränder, öfver hvilka den hemska sjöfågeln
skriar sina likrop, fråga dessa dolda klippor,
dessa trolösa böljor, dessa kringflytande
lem-ningar, som leta sig en väg genom de
skyhöga bränningarne, och de skola alla genom
sin monotona dödsklagan svara — i djupet.
I menniskosjälen finnes ock ett djup, hvars
botten ingen dykare nått: mörkt, okändt och
omätligt som hafvet, gömmer det liksom detta
sina hemligheter, tills någon mäktig naturkraft
tvingar dem upp ur deras graf.
Under dagar och veckor delade Helmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
