Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina sinnens bruk, men tyvärr af ett så skyggt
och tungt sinne, att han knappt tål att se
någon menniska.
Jag hade flera gånger, ehuru förgäfves,
anhållit om det sorgliga nöjet att få helsa på
honom, och jag fruktade att vi skulle nödgas
lemna Paris utan att ha träffat honom, då han
en dag, efter en liten biljett från Edith, sade
till Janne att han önskade se henne. Hans
läkare hade tillåtit det.
Jag lät naturligtvis ej öfvertala mig att
lemna Edith ensam åt farbrors omsorg. Men,
herr Helmer, när jag återsåg Herman, som jag
ständigt skall hålla af, gick mig ett djupt
stygn genom hjertat .. himlen gifve han aldrig
satt sin fot på Dagby . . O, hvad han är
förändrad! Edith höll på att svimna, men hon
hämtade sig. Och jag och farbror drogo oss
genast tillbaka ut i andra rummet, der vi dock
hörde allt.
”Sörj icke, älskade Edith,” sade han, ”sörj
icke mera för min skull: jag är vida
lyckligare nu, än om jag bundit ditt lif vid mitt
och sett dig tvina bort och dö. . vårt öde
kunde ha blifvit fasansvärdt.”
”Men huru oerhördt har du ej lidit för min
skull!” Det stackars barnet fick knappt fram
orden för tårar.
”Mera kunde jag ha fått lida!” svarade han
med denna melankoliska mildhet i rösten, som
är honom så egen. ”0, det var en farlig villa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
