Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans, som hon bar på ett band kring halsen.
Utbytet skedde alldeles tyst och med en
omfamning.
”Ett minne,71 yttrade han till sist, ”önskar
jag likväl ega af dig... gif mig något!”
Hon fattade en sax, afklippte en af sina
• vackra lockar och, sedan hon äfven tagit en
af hans, räckte hon honom sin och sade till
honom: ”Detta som underpant af vårt nya och
oslitliga förbund . .. när helst du kommer,
möter dig ett hjerta, som under hela sin lefnad
förvarar din bild och ditt minne!” Härmed var
det slut. Skola de väl någonsin mötas ?
Han och jag vexlade endast ett par ord . ..
vi ledo båda lika mycket af återseendet. Men
jag har sedermera hört af Nilman, den alltid
lika sjelfuppoffrande och outtröttlige tjenaren,
att mötet med Edith välgörande verkat på
gref-ven. Han vill dock för ingen del förnya det.
Är det emellertid ej undransvärdt att Edith,
som just nu kunde njuta af ett fullkomligt lugn,
i det stället efter besöket hos Herman blifvit
ordentligt mjeltsjuk! Ingenting intresserar henne,
hvarken det uppseende, hon väcker, den
rikedom af nöjen, här erbjudes, eller de skatter af
högre natur, som Paris bevarar, att icke tala
om angenäma bekantskaper. Allt är henne
fullkomligt likgiltigt. Sett hafva vi nu också
i det närmaste allting, och då dertill summeras
att vi något hvar börja känna hemlängtans
inflytelse, så är det ej skäl för vidare uppehåll här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
