Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning kan ej egas af någon, som älskar
verkligt!” tänkte Edith. ”Och älskar han ej så,
då” ... En natt af djupt mörker omtöcknade
henne vid detta då.
”Fröken mår visst icke väl.. befaller fröken
att vi sluta?” frågade Ediths kavaljer.
”Jag,” sade Edith skrattande, ”skulle jag
icke må väl på en så munter fest!” . . . Och
festen, den gick sin glada jemna gång,
förhöjd af baron Abbes hundra putslustigheter,
ty nu var han ej omedgörlig: det var så länge
sedan han hörde ljudet af en väldig
skrattsalva framkallad af hans talanger, att han ej
ville neka sig denna triumf. . och i afseende
på erfarenhet och anekdoter från resan
motsvarade ryttmästarens plats i salongen den,
som Primus hade på logen.
Under tiden uppfyllde Helmer en värds
alla åligganden så fullkomligt, både till
hof-rättsrådinnans och gästernas nöje, att hans
beröm, då de fullproppade vagnarna efter den
stora frukosten aflägsnade sig, genljöd öfverallt.
”Min snälla Octavie,” sade hennes nåd,
vinkande denna till sängkammarens ostörda
lugn, ’ jag tycker verkligen att våra planer gå
af sig sjelfva: jag är frapperad af den
oskrymtade glädje, han visade vid återseendet, och
jag ärnar tala med honom redan om några
dagar.”
”Men jag tror,” hviskade Octavie (som
fruktade att allt kunde förloras genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
