Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom är det ej: hennes nåd tänker i den
delen sjelf för upphöjdt att fästa afseende på
något, hvaraf i detta hus finnes tillräckligt
förut... Men kasta nu en blick på fröken
Ediths karakter, på hennes känslor. Den förra
är trotsig, de sednare häftiga. Hon skall taga
något förtvifladt beslut, om hon bringas till
det yttersta. O, bringa henne då ej dit! Jag
törs icke bedja, emedan min obetydlighet i
hennes nåds ögon gör mig till en pligt att
icke begagna de vapen, hvilka jag som en
förnäm och rik man skulle tillåta mig. Men
då jag icke vågar böja mina knän för den
jag ur min själ ville anropa om bönhörelse,
för den, till hvilken jag med vördnad och
sonlig undergifvenhet blickar upp, äfven då hon
är emot mig — ty det är hennes fördom, icke
hennes ädla hjerta, som är emot mig — så
vågar jag åtminstone erinra, att det är en
dotters framtid, sällhet, lif som här afgöres.”
”Herr Helmer!” Hofrättsrådinnans röst hade
en lindrig darrning. Hon var synbart rörd.
”Jag värderar herr Helmer ännu i denna stund:
jag ville önska att förhållandena vore
annorlunda än de äro, men jag kan ej ändra dem.
Och hvad beträffar Edith, garanterar just
häftigheten i hennes känslor för deras
öfver-gående . .. Dessutom” (här blixtrade det till i
hofrättsrådinnans öga, och ett uttryck af djup,
harmfull förbittring följde på den lilla rörelsen)
”dessutom lofvade jag henne, då hon, döf för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
