Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om icke vissheten att den tillhör mig ingåfvc
mig en förtröstan nog stor att besegra sjelfva
skilsmässans bitterhet.
Skall då icke också vissheten om min
kärlek ingifva dig samma mod, älskade? Låt mig
hoppas det!
Vi måste vänta. Jag måste resa. Dessa
två saker äro afgjorda.
Men jag skyndar att börja en ny bana.
Jag är icke alldeles medellös, och genom
verksamhet och arbete skall det med guds bjelp
och dina förböner lyckas mig att komma i en
någorlunda oberoende ställning, och för hvarje
suck af saknad, som jag ej kan hålla tillbaka,
skall jag också ega en förhoppning.
Men så grym denna närvarande stund än
är emot oss, måste vi likväl icke glömma att
den i ,sitt sköte bär framtiden. Således,
älskade, åkta väl de förhoppningar, den
gömmer, ty på dig beror för ögonblicket allt. Det
är af allra största vigt, att din mor icke retas
till något steg af bestämdare beskaffenhet.
Genom undergifvenhet och tålamod kan hon
möjligen blidkas, genom ståndaktigheten, renheten
och allvaret af vår kärlek slutligen röras. Men
först fordras att du med mildhet, ömhet och
fördragsamhet försonar den sorg, du
tillskyndade hennes stolta sinne, då du afslog det
parti, hon framför alla önskade.
I afton går jag ned som vanligt — din
mor har alltför mycken grannlagenhet att låtsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
