Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med förtjusning och tacksamhet lyssnade
Edith till dessa detaljer, hvilka voro helt nya
för Dagby. Men ryttmästaren fick deremot
ett anfall af oro och qväfd harm, ty han
varsnade att nådig tant blef tankfull, och alltså
måste han blanda sig i samtalet.
”Man skulle frestas tro,” sade han
skämtande, ”att fru grefvinnan varit mycket nådigt
sinnad mot vår ex-patron, då minnena ännu
ega en så frisk kolorit.”
”Ja, ja,” svarade grefvinnan Rosalie
skrattande, ”det, torde icke varit så utan. Om
herrskapet endast kunde föreställa sig så många
krossade hjertan han lemnade mellan hvarje
akademi-tur han var hemma! Men, skämt å
part, så fins väl ingen karl, som så litet
missbrukat sina fördelar. I hans hembygd vet jag
två arftagerskor, som icke begärt något bättre
än att få hjelpa honom reparera sina affärer.
Men jag känner ej om han någonsin varit kär.”
”Kanske”, yttrade hennes nåd med
beundransvärd kallblodighet, ”kommer hans timma
att slå under den tid han är borta. Han skall
just i dessa dagar för brukets räkning anträda
en längre resa.”
”Nå, det har jag icke hört, tant lilla!”
”Det blef just beslutadt i dag.”
En sky sväfvade vid dessa ord öfver Ediths
kind, men ryttmästaren fick sin grannaste färg.
Mamsell Octavie nödgades hastigt vända sig
om för att stjäla undan en förrädisk tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
