Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna soffa stod inidt emot dörren.
”Min Ernst,” b viskade Edith i förändrad
ton, ”huru kunna vi skämta, vi, som endast
ha några timmar att lefva, då . . .”
Hon tystnade. En stråle af nästan vild
fröjd sprang upp i hennes öga . . Hon hade
uppfattat ett lätt ljud i salen, och detta ljud
kunde urskiljas, ty med undantag af dörren
till Ediths rum voro de andra öppna.
”Hvad för då, älskade?” frågade Helmer,
som ingenting hört.
”Jag menade blott att det lif, jag kommer
att föra, då du är borta, blir värre än döden,
ty den hoppas jag ger glömska.”
7 Intet missmod ... Vi skola nu förnuftigt
öfverväga. Din mor var ju älsklig i afton:
jag såg hennes blick ett par gånger med ut-
tryck af ömhet fästad på dig, jag skulle
nästan våga säga äfven på mig*. Säkert öfverlade
hon, och blott hon icke retas genom motstånd,
blott du alltid blir såsom nu, skall du få se
att, sedan hon sett sitt välde respekteras, vi
redan efter ett. halft år, kanske ännu förr,
kunna försöka att återtaga ämnet.”
”Ett halft år .. Ernst, Ernst, kallar du det
redan! Men ts . . hör, hvad är detta ?71.............
En stund förrän Edith yttrade de sista
orden, hade mamsell Octavie försigtigt stuckit in
hufvudet i hofrättsrådinnans sängkammare.
”Jag ber allra ödmjukast om ursäkt,
hennes nåd!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
