Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mjölris, mellan hvilket här och hvar en
lysande höstblomma framstack, höjde sig* öfver
hvarandra, medan ljusen, placerade i
fantastiska fasoner, gåfvo en strålande glans åt dessa
små orangerier, dem utan tvifvel en van hand
anordnat.
”Ernst, Ernst. . nej, jag vill icke bli
sentimental, men nog är du ändå en engel !”
”Det förstås . . Alla kära ha i sina känslor
en liten förvandtskap med dessa upphöjda
väsenden, och som jag är mycket, ja oerhördt
kär, så är det helt naturligt att jag på det
sättet blir nästan en dubbel-engel.”
”Och aldrig har du heller varit sådan som
i afton, så upprymd, så beslägtad med mig!”
”Jag har icke heller stått brudgum förr,
jag har icke kunnat säga: Det härskall
kanske glädja och behaga min hustrur
Här afbröts samtalet.
Vagnen stannade vid den klart upplysta
förstugan. Helmer hoppade ur, lyfte ned
Edith i sina armar och bar henne ditin, der
det nigande och bugande värdfolket
välkomnade brudparet.
Men efter några vänliga helsningar ilade
de nygifta uppför trappan och in i en stor
sal, der ett bord för tvänne personer stod
upp-dukadt, och öfver det snöhvita duktyget, silfret
och blommorna kastade skenet från de
illuminerade fönstren ett bländande skimmer.
Detta var ändå icke allt. Vid dörren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
