Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidlig min, i det hon fattade nyckelknippan,
”jag går nu till mjölkkammaren för att skumma
kaffegrädde .. Låt se, mitt barn, att du raskt
städar upp härinne! Sedan dukar du fram
kaffet i arbetsrummet, men icke behöfver du
skynda dig så mycket att du på något sätt
hafsar, ty jag går äfven åt handkammaren och
köket.”
Men just som Edith kommit ut i salen,
mötte hon sin man, som redan var tillbaka
från logen, och öfvertygad att han skulle
beundra och sentera hennes huslighet, väntade
hon sig att få höra honom utbrista i loford,
men kan man väl tro på en sådan otur: Ernst
utbrast i stället i ett skratt, så högt, så
hjert-ligt, så otvunget, att Edith förundrad såg på
honom och sedan på sig sjelf.
Nu var saken, att Edith icke egde detta
slags skönhet, som romanbjeltinnor i allmänhet
hafva uteslutande privilegium på, det nämligen,
som tager sig oförlikneligt väl ut äfven i ”en
säck”; ej heller egde hon denna lika beprisade
smak, som vet att göra den simplaste drägt
till någonting, om ej elegant, åtminstone täckt.
Nej, allt detta saknade vår hjeltinna.
Hennes skönhet var tvärtom af det slag, som
alldeles till förbländning slår i ögonen, då man
ser den inom den ram, som tillhör d^n,
nämligen en utsökt toalett, vare sig att denna
af-ser den lysande ståten för salongen eller den
retande enkelhet, som sparas för det möjligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
