Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Älskade Ernst, ni männer förstå icke
detta! Tycker du annars att jag icke har
annat att göra än spela, läsa och brodera? Det
der är bra om aftnarna, då vi äro tillsammans.
Men se, Ernst, mitt hushåll, mitt kök, mitt
folk, mina småkräk. . med ett ord., hela denna
inre verld, som fordrar min tillsyn, den måste
gå framför nöjena.”
Ernst log, men under leendet dolde sig en
fruktan. Han skulle känt sig vida lugnare, 0111
Edith rönt någon motvilja för detta slags
huslighet och först småningom vant sig vid den.
Dessutom märkte Ernst, hvad han likväl
icke hade hjerta och mod att säga sin unga
hustru, att pigorna vid hennes order, som
stundom voro rätt roliga, drogo på munnen och,
sedan hon vändt ryggen till, med uttrycksfull
mimik sågo på hvarandra.
Edith gick nästan ständigt med kokboken
i fickan. Hon ville icke låta förstå huru djupt
okunnig hon var, ty olyckligtvis passade här
lika litet den matordning, hvaraf hon
uppsnappat några korn från hushållerskan på Dagby,
som rättesans 1 ungmos och bönor. Och ehuru
-väl sjelfva maten kunde lagas efter kokboken,
den Edith allt emellanåt måste springa in i
handkammarens enslighet att rådfråga, så var
det dock en hel del saker som borde föregå
sjelfva tillredningen, hvarom hon sväfvade i
ett beständigt mörker.
Så till exempel kunde hon säga till kök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
