Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Emellertid lider jag Lär i ensamheten . . .
Ar du säker på att det är rätt det, min Edith ?”
*Åb, jag är ju icke långt borta.”
”Men du är så sysselsatt, att du icke ens
tänker på mig.”
”Hvad .. icke tänka på dig, huru skulle det
gå till? Du är ju min enda och beständiga
tanke.”
”Äfven då du arbetar?”
”Då först ocb sist!”...........
Ernst leddes verkligen under denna sin
hustrus nya feberattack i den grad, att han
kände sig ega behof af att då och då resa bort.
Ett par gånger, när han befann sig i
karlsällskaper — såväl hos lagmannens som
assessorns, de förnämsta och angenämaste husen i
grannskapet och till hvilka han fåfängt sökt
öfvertala Edith att följa sig — hände att han
ej höflighetsvis kunde undgå att deltaga i
spelpartiet. Han vann ena gången, men för-
lorade dubbelt den andra och kom hem
missnöjd med sig sjelf och äfven litet missnöjd
med Edith. Men hennes tankar och sinnen
voro så uteslutande upptagna med det hon
hade för händer, att hon, som likväl så ömt
älskade sin Ernst, icke ens varseblef det lätta
molnet på hans panna.
Och detta moln kom än en gång, och det
allvarligare, tillbaka, ty under en ny dag hos
lagmannen E:stjernas hade han till dennes
måg? assessor Werner, tappat en, om icke just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
