Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskapsrummen, tills ett bud från hennes man
efterfrågade om något illamående höll henne
borta.
Nu kom Edith i en icke så liten
villrådighet.
••
Annu brunno hennes kinder i blodröd färg.
Farbror Janne hade af grannlagenhet ingenting
nämt om detta nya bevis på hennes mors
förakt, att med jubel och lysande fester fira sin
yngsta dotters förlofning, nästan på samma tid
hon jagade den äldsta från sitt hus. Men då
Edith sökte granska sina känslor, kunde hon
ej inför sig sjelf neka, att det var något mera
än denna underrättelse som så häftigt upprört
henne: det hade ju äfven varit jemförelsen
mellan förr och nu.
Borde hon anförtro detta åt sin man, eller
borde hon lor första gången hälla en tanke
hemlig för honom? Hon hade icke hunnit
af-göra detta, utan endast jemt och nätt, efter
afskedet från mormor och lagmanskan, som på
gummans anhållan ännu dröjde qvar, trädt
ut i den smala gången, då Helmer sjelf helt
orolig kom emot henne.
”Älskade Edith, du har varit borta öfver en
hel timma, och du är ännu blossande röd!
Hur är det, du syns icke vara sjuk. . kan
någonting här hafva misshagat dig?’1
”Ah nej, men jag sade ju att det skulle
bli odrägligt, fast du icke ville höra det.”
”Edith!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
