Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar fram till den sköna qvinnan, som måste
utöfva sin makt, hvar helst hon kom.
Uppbjudningar gjordes och emottogos, men så fort
platsen blef ledig, stod Helmer vid sin hustrus
sida . . . Utan att låtsa det ringaste om hvad
som passerat, sade han lifligt: ”Glöm blott icke
valsen, som vi kommit öfverens om!”
Edith spratt till . . Helmers röst gaf
tillkänna att han väl visste det hon ej skulle
kunna glömma denna vals, och likväl var just
nu händelsen att hon i sitt upprörda tillstånd
alldeles förgätit den gjorda öfverenskommelsen.
”Förlåt mig, Ernst,” sade hon rodnande,
”jag hade glömt detta! Jag lofvade
förstaval-sen nu på stund åt den långe löjtnanten
der-borta.”
”Då får väl jag uppsöka någon lång
fröken!” svarade Helmer småleende.
Men leendet fans blott på läpparne . . kunde
Edith redan glömma en vals, lofvad åt honom!
”Dyre Ernst, blir du ledsen på mig?”
”Så du frågar! Har det ej alla dagar varit
sed, att de äkta männen fått vika för . . .”
”Intet sådant skämt!” afbröt Edith. ”Du ser
ju” . . hon lutade sig fram emot hans kind . .
”att om iebe alla dessa menniskor skulle gapa
på mig, ville jsag genast kasta mig till ditt
bröst och bedja dig förlåta min narraktighet.”
I detsamma Edith hviskade dessa ord till
sin man, lät han sin blick speja ut åt salen,
för att vara säker på att ingen märkt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
