Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edith var ohjelpligt sömnig, utan att vara
det, farbror ville deremot icke låtsa om sin
sömnsjuka, men smånickade likväl, hvarvid
Helmer fick allt kortare svar... Andtligen var man
hemma.
Men nu, då förstugan låg mellan gubben
och de nygifta, när sängkammardörren slöt sig
efter den nigande Barbro, visste Edith icke
hur det kom sig att hon blef rädd for Ernsts
tystnad, och ännu mindre visste hon hvarför
fru Werner, för hvilken hon blifvit presenterad,
skulle i inbillningen förfölja henne med sin
bländande hvita hy, sina glänsande svarta ögon
och sin luftiga florsklädning, af hvilken hon
ännu tyckte sig höra fraset under Ernst hand.
Flera minuter hade förflutit, sedan de unga
makarne inträdde i sin helgedom, båda
sysslande med någonting onödigt.
Då sade slutligen Edith, i det hon
långsamt höjde blicken emot sin man: ”Hvarför
tager du mig icke i dina armar, Ernst, såsom
du brukar, då vi inkommit i denna lilla kära
fristad? Har jag sårat dig?”
”En fråga härom förutsätter att du ej vet
det, men om du åter icke vet det, hvarför
gissar du då så?”
”Emedan jag fruktade, att jag, emot min
vilja, vid den oförmodade underrättelsen eller
nyheten eller . . .”
Hon rodnade och måste afbryta.
”När jag mötte dig i förstugan, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
