Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”När du så ser på mig, tror jag allt hvad
du vill. Men, Ernst, för att rätt lugna mig...”
”Jag har då icke lyckats att lugna dig?”
”Svär vid din mors minne, att du aldrig
känt den minsta rörelse för Jenny!”
”Huru?”
”Jag visste väl att du icke gjorde det. . .
Ack, Jenny är så älskvärd, och du är så
förekommande emot henne.. alltid artigare mot
henne än mot andra.. . Jag tycker ock att
hon för mycket visar det nöje, hon erfar i ditt
sällskap . . ständigt sysselsätter hon dig... O,
om du ej hade detta utseende, som . . .”
”Edith, Edith, nu blir du mer barnslig än
som är lofligt för en förnuftig menniska!”
”Förnuftig — kan jag vara förnuftig, då du
är så vacker, Ernst, att jag måste bli
svartsjuk på hvarenda qvinna, som vill bli bemärkt
af dig... Det fins blott ett sätt att lugna
mig: svär såsom jag bad dig!”
”Nej,” svarade Ernst med fasthet, ”då den
af hjertat gående förklaring, som jag gifvit
dig, icke varit dig nog, är det min pligt att
stanna vid den, liksom det är din pligt att
tro din mans ord, utan .att de behöfva edens
bekräftelse.”
Sedan han uttalat dessa ord, lemnade han
så hastigt rummet, att Edith ej hann att
yttra mer.
”Mitt barn, jag känner icke igen dig! Just
i det ögonblick jag väntar att du, med blyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
