Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf: ’Det är derföre att du gick från din
mors tröskel lik en förskjuten varelse, ej
värdig hennes välsignelse, som du ej sjelf skall
välsigna något barn.’ O, det är förfärligt!”
”Huru nu, min du . . kan du vara så
förvillad, att du tillskrifver Gud, all nåds källa,
behofvet att liksom hämnas på oss, hans
skapade varelser, mot hvilka han med oändlig
kärlek hvarje dag sträcker sin famn? Nej,
barn, med dessa ovärdiga tankar förstår du
illa din Gud. Hvad har du ännu dessutom
att sörja och frukta? Då du förtjenar den
glädje, hvarefter du suckar, så erhåller du
den, om den är dig nyttig. Men linru vill du,
som icke kan styra dig sjelf, styra och
uppfostra en annan varelse... Och nu låt oss sluta!
Jag känner mig orolig öfver att Helmer gick
ifrån dig i den här sinnesstämningen . . sök
upp honom så som du bör söka honom!”
21.
Ett oförmodadt afbrott.
Innan Edith, som under gubbens allvarliga
ord börjat återfå något välde öfver sig, hunnit
efterkomma den uppmaning, hennes eget hjerta
äfven i hemlighet gjorde, kom Barbro
insättande med den rapporten, att en betjentpojke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
