Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätta konversationen. I detta fall hade hon ej
heller missräknat. sig.
Grosshandlaren Mörnburg junior,
kompanjon med grosshandlaren Mörnburg senior, var
en vidt berest man, som kanske icke ogerna
fann tillfälle att låta märka detta. Han nämde
väl hvarken sin första eller sin sista resa,
men de stora planchverken, som Edith
medfört från Dagby, gåfvo honom anledning att
tala om och öfver de ställen, han betraktade,
på ett sätt, som bevisade att han förut sett
dem i original, och så föll ett ord här, ett ord
der, som lät Edith fatta att hon hade att göra
med en man, som sett sig om både i orienten
och annorstädes och hvilken vidrörde
konstverk, ruiner, litteratur, musik, arkitektur,
reli-gionsbruk, harem och österländska galanterier
så okonstladt, att Edith alls icke fick
anledning att undra, då äfven några små äfventyr
bland vildarna i Afrika gåfvo en stadig relief
åt det hela.
Under allt detta gick tiden. Tét kom
in, men ännu syntes hvarken Helmer eller
farbror. Edith började blifva orolig.
Ifall detta märktes af gästen, låtsade han
ej märka det. Han gjorde sig förtrolig med
pianot, med bokskåpet, nästan med allt, som
fans, och sade slutligen utan alla omsvep:
”Hvad jag är lycklig af att finna ett så
angenämt husligt umgänge under denna
landt-sejur, som min läkare trugat mig till, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
