Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma tystnad.
”Älskade Edith, låt mig ej tro att du kan
drifva denna nyck till allvar!”
”Jag- gör det.”
”Men om jag skulle säga: Akta dig att
pröfva mitt tålamod för mycket!”
”Då skulle jag svara precist detsamma,
och jag skulle tillägga: Akta dig att det
ringaste höja rösten, ty jag kommer just nu ihåg
att egendomsherrn är anländ, och det
minsta han kan vänta af sitt arrendatorsfolk är
väl det att få ha sin nattro ostörd!”
Det låg så många retande ämnen i detta
svar,’ att Ernst knappt kunde bekämpa den
förtrytelse, det väckte.
”Om grosshandlarens ankomst få vi tala i
morgon bittida,” sade han, ”men nu frågar jag
dig för sista gången om du vill afstå. från
din nyck?”
”Nej, det vill jag icke.”
”Vid gud, Edith, du går för långt! Jag
ber dig, ber dig för bådas vår skull, drif ej
detta infall längre! Ty jag- bör säga dig att,
ifall du ännu vidhåller din föresats, du från i
morgon får disponera det här rummet ensam.”
”Det blir jag dig förbunden för.”
”Jaså!” Ernst sade icke mera än detta
enda ord, men Edith förstod ej nu all den
fasthet, som låg deruti.
Så länge hennes blossande harm ännu
varade, sade hon till sig sjelf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
