Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter kalla Ernst, utan välbetänkt säger till
Barbro, som för sitt lif ej kan tiga: ’Hör på,
du får icke oroa herrn, jag förbjuder dig det,
ty jag hoppas snart bli frisk, och jag vill
dessutom ej ha någon läkare hit!’”
Så långt gick det bra. Unga frun kände
sig tillfreds.
Men nu kom andra afdelningen.
”Barbro har med den anförtrodda
hemligheten flugit till Ernst, som kanske först
besinnar sig lite grand och frågar om det syns
vara allvarsamt. Och då Barbro förklarar att
det visst så är, smyger min Ernst, utan att
vidare förmå underhandla med sin stolthet, till
sängkammardörren, stannar utanföre och frågar :
’Mår du ej bra, Edith ?’. . . Men då man är
matt, talar man ej så högt att det höres
genom låsta dörrar. . alltså blir Ernst i
okunnighet om mitt svar. Han går in, sätter sig
bredvid mig, ser mig in i ögonen och säger
med den ömhet, han ej mera kan återhålla:
’O, min gud, det är väl icke farligt, älskade?’
Nej,” utbrast hon, i det hon plötsligt
antog en ton af djupt allvar, ”nej, jag skulle
aldrig kunna uthärda denna ömma, forskande
blick: jag skulle erkänna att jag skrymtat,
och den ena villan blefve värre än den
andra . . det är omöjligt, det går ej an!”
Hon kände sig helt nedslagen.
Men blixtsnabbt vidrördes hon af en ny idé.
”Förträffligt. . . detta är lika enkelt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
