Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ediths nyck var i dag förnuftet och
älskvärdheten utan all öfverdrift.
”Ja, kära du, jag har varit uppe, och vi
få i honom kanske ett trefligt sällskap, något
som visst också du tycker, efter du redan
lofvat honom en plats vid vårt bord.”
”Att jag biföll den utan att först hänvisa
till dig, min vän, härflöt af ingen annan
orsak, än att jag ville förekomma din önskan.
Jag var säker att du ej kunde nekat hans
anhållan, och jag ansåg att den inkomst, du
häraf finge, väl lönade mitt besvär.”
Ernst hann blott svara sin hustru med en
bifallande nick, ty grosshandlarens ankomst
gaf samtalet en ny vändning.
Edith visade sig som en förtjusande
värdinna: hvarje hennes rörelse var grace, förenad
med värdighet.
Herr Mörnburg hade sett en otalig mängd
sköna qvinnor (han var ock en stor kännare
af qvinnoskönhet), men han visste sig knappt
ha funnit någon, som han ville sätta framför
denna unga fru, hvars öden, honom långt
mera bekanta än hvad Ernst och Edith trodde,
förlänade henne ett dubbelt intresse.
Herrarne tillbringade den öfriga delen af
förmiddagen på egorna, men vid återkomsten
öfverraskades de af att se främmande i fönstren.
Utan tvifvel var emellertid Ernsts
öfver-raskning den angenämaste, icke för assessorns
och hans frus skull, så älskliga sällskapsmen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
