Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ej var att tänka på någon afbrytning ...
och huru regelrätt artiga grosshandlarens svar
än voro, då han tilltalades, hade de likväl
den möjligaste korthet.
”Det är hennes goda, varma hjerta,” tänkte
Helmer (och häruti tänkte han rätt) ”som vill
visa mig huru förtroendefull hon är!” Och han
vände sig åter till fru Werner . . men,
besynnerligt nog, det ville icke taga någon rätt fart
i dag med konversationen på det hållet.
Helmer var icke nyfiken, ännu mindre
afundsjuk, ty det skulle varit löjligt i fråga
om det företräde, hans egen hustru gaf en
främmande, och deras gäst till. Men denna
gäst var så synbarligen intagen, att det kunde
vara roligt höra hvad han sade.
Och det han sade, bar prägeln af för-
stånd, känsla och takt: ingenting mer, ingenting
mindre.
Edith såg rätt väl det företräde, herr
Mörn-burg gaf henne. Detta var dock en sådan
småsak, att den säkert aldrig gjort sig förtjent
af hennes vidare tanke, derest den ej synts
litet genera Ernst.
Men det var långt ifrån att hon anlagt
på svartsjukan. Det skulle hon ansett ovärdigt.
Under promenaden på eftermiddagen sågs
grosshandlaren, efter ett flyktigt samspråk med
fru Werner, åter vid Ediths sida. Då hon
spelade och sjöng, var det han som omvände
notbladen, och då hon serverade tét, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
