Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig ditt förtroende, erkänner jag att det
intresserar mig.”
”Jag var förlofvad med en qvinna efter
mitt eget val. Hon hade denna förledande
skönhet, som utmärker fru Werner, och du
torde kanske hafva märkt att hon på mig
stundom gör ett störande intryck. Jag älskade
min trolofvade så högt som en man med mitt
lugna temperament förmår älska. Hon bedrog
mig. Lyckligtvis gjorde hon det före det tilltänkta
giftermålet. Och för första gången under hela
min lefnad såg jag mig beröfvad denna
spänstighet, denna nerv, som är första vilkoret för
en duglig affärsman. Jag säger ej att min
själ var underkufvad, ty jag brottades med
smärtan såsom en man, men den gjorde dock
på mitt lif, mina vanor, min fysik, en sådan
vexelverkan, att jag tvangs att följa min
läkares råd att i landtlifvets enkelhet söka en
reaktion.”
. ”Man skulle dock,” sade Helmer nästan
med ironi, ”vara frestad att tro det du ej
mar-terats af alltför svåra lidanden. Redan då du
kom hit, förspordes ingenting om själsmarter.”
”Ar det då alla själsmarters egenskap att
synas på vårt ansigte ?” frågade Mörnburg i
sin vanliga ton, men med en så djup,
genomträngande ocb, man ville nästan säga,
genomskinlig blick, att HeJmer, som tyckte sig se
in i en ny obekant menniskas ögon, med en
lätt rodnad svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
