Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonting, som numera egentligen var att anse
som en ceremoni), syntes Editb på en gång
blifva våldsamt upprörd. Hon brast ut i
snyft-ningar och lutade sin brännande panna mot
hans axel. Men lika hastigt som denna
rörelse kommit, syntes den försvinna. Hon ryckte
sig häftigt ur hans armar och störtade in i
sängkammaren.
Lifvad, upprörd, förvirrad, med en känsla
liknande hopp, sprang Ernst efter, men hon
hade skjutit regeln för dörren.
”Öppna, Edith .. . jag tror att vi ännu några
ögonblick behöfva se hvarandra!”
”Nej,” sade hon innanföre, ”det är ett
uppehåll, som ej tjenar till något.”
”Du vill då icke öppna?”
Hon svarade ej.
”Edith, jag besvär dig, skjut undan regeln,
låt mig betrakta dig ännu en gång!”
”Hvartill det?”
”För att ega minnet af ett sällt ögonblick...
du skall ju gifva mig en ljuf blick till
af-sked . . .”
”Jag kan ej . . . Lycklig resa, Ernst!”
Nästan döfvad af smärta, vände han om.
En qvart sednare satt han i åkdonet.
Mörnburg ärnade dröja borta en dag längre
än Helmer, som bestämt sin återkomst till
söndagen den 29.
Men jägtad af en oupphörlig oro, förföljd
af ett enda minne (Ediths plötsliga rörelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
