Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bi.. bi...” Rösten svek henne.. hon kunde
ej uttala dessa sista ord.
”... om ni,” inföll Mörnburg med en ton
liksom han uttalat den enklaste sak i verlden,
”bifaller till er egen lycka och beslutar
skilsmässa . .
”Hvad var det?” utropade Edith, i det hon
hoppade högt från stolen .. ”Ett buller . . .”
”Inbillning . . Jag skall ändå se åt.”
Mörnburg gjorde ett hastigt slag genom
o
rummen ända ut i förstugan. Återkommen,
blickade han genom fönstren, men såg intet.
”Det var blott en villa.”
”Ja,” mumlade Helmer, som i detsamma,
med spöklika anletsdrag, reste sig upp ur
buskaget, ”det var blott en villa, men likväl
betalte jag den nog dyrt. ..”
”Min gud, hvad jag blef rädd!” återtog
Edith med låg, darrande röst. ”Jag tyckte mig
känna hans närhet. . om han komme hem förr
än han sagt!”
”Ja, då skulle ni åter förlora kraften att
besluta och åter låta er beherrskas af detta
steubeläte .. . jag svär att det endast sker af
vana . . Kärleken är slocknad.”
”Nej, nej, intill mitt sista andedrag blir
han för mig den ende!”
”Han” utbrast Mörnburg med våldsamt
undertryckt rörelse, ”han, som icke har mera
känsla för er, än att han, i trots af den
påfallande förändring, han skönjer hos er (och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
