Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomligt fastfrusit i sina triviala
livardags-begrepp och ni i edra kokerske- och husmors-*
åligganden. Ett enda missväxt-år eller en
bo-skapssjuka kan i grund förstöra hans affärer.
Lägg härtill att, sedau förhållandena kommit
till närvarande punkt, kärleken aldrig mera
kan uppblomstra, att er mor gör er arflös, om
ni ej bifaller den föreslagna skilsmässan, och
att ett lif fullt af ånger, sjelfanklagelse, af
dödande enformighet, kanske af nöd, elände och
ömsesidig förbittring, är hvad som väntar er.’1
”Jag förgås i dessa strider!”
”Se här mamsell Octavies bref, som
Linden medförde, läs det!”
”Jag förmår ej.”
”Skall jag ?”
Edith gaf ett stumt svar.
Mörnburg bröt förseglingen och
uppvecklade brefvet. Det lydde:
”Förlåt, nådiga fru, att jag vågar teckna
dessa rader! Men de äro dikterade af
medlidandet för denna stolta och sjelfbeherrskande
qvinna, från hvars läppar ingen klagan
kommit, sedan hon förlorade sitt hjertas
dyrbaraste juvel, men hvars tankfulla blick, hvars
tysta steg tusen gånger mer än ord vittna
om hennes inre lidande.
Det utslag, hon gifvit (skilsmässa och
förlåtelse eller arflöshet och evig söndring), kan
väl det kallas strängt, då man betänker huru
djupt hon blifvit kränkt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
