Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörnburg hopvek brefvet... ”Jag ser,” sade
han med en röst, hvars otålighet han med
möda tyglade, ”att er sista villrådighet är
besegrad . . o, dröj då ej! Vagnen väntar . .
hvart förspildt ögonblick är våda.”
”Vagnen . . . hvad . . har ni redan . . .”
”Allt är färdigt. Nu är ej tid för ert
eviga vacklande . . Ni väntas ju af en broder.”
”En broder . . ah, honom känner jag väl!
Men säg mig, finner ni er icke sjelf bra
förnedrad af den roll ni här spelat? Huru kunde
vänskapen för denne er så kallade
ungdomsvän, min svåger, förmå er att åtaga er hans
kommission, ty det är dock han och er gamla
bekanta mamsell Octavie som genom sin
förenade skicklighet fört mamma på de tankar,
som nu burit frukt. Be båda hade dock sina
intressen, som jag begriper: hämd och
svartsjuka. Men ni . . jag har förut, jag erkänner
det, känt mig till en viss grad beherrskad af
er .. men nu åter (det säger jag er öppet)
föraktar jag er, ty ni har handlat blott för
att verka det onda.”
’?Tror ni det!” svarade Mörnburg, och ifall
han hastigt afryckt en mask från sitt ansigte,
kunde förvandlingen ej hafva blifvit större.
Hans svarta hår tycktes ordentligt resa sig
på ända. Hans nu icke dunkelt brinnande,
utan häftigt flammande ögon började återkasta
tusentals gnistor på Edith, som instinktmässigt
drog sig tillbaka. Hans bleka bronserade hy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
