Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättet kommit till den tillfredsställande
slutsatsen, att alla skilnader ändå föra till en
enhet: att i grafven inga skilnader finnas . . .
Korpralens befattning är, att om sommaren
styra plogen, om vintern tälja träskedar.
Intill honom sitter en man, som fordom
gjort en briljant karrier i verlden och en gång
stått nära en af samhällets rysligaste höjder,
nämligen — galgen. Han hade råkat ut för
frestelsen att upphjelpa sin egen banks affärer.
Efter den tiden var han verkligen mån om att
glömma det han egt ett namn: han rymde,
höll sig undan, ertappades och rymde på nytt.
Efter åratal af fattigdom och jämmer hittades
han en dag halfdöd i ett dike af farbror, som
fann att ännu ett litet fält i syndarens själ
tycktes vara villigt att emottaga ett bättre
utsäde . . och hvem skulle bli såningsman, om ej
farbror . . . ”Petter Enstöring”, såsom han i
kolonien benämdes för sin tillbakadragna
slutenhet, hade blifvit ett slags rättare i Grandalen,
der han i farbrors frånvaro förde en lugn, men
allvarlig spira.
Siste personen på den maskulina raden var
en ful, linhårig yngling, som för vissa
omständigheters skull haft bebof att blifva upptagen
i någon inrättning för vanartade barn, men
enär han ej kommit på en sådan, fortsatte han
sitt öfversitteri, tills han i ett slagsmål fick ena
ögat skadadt, hvarefter han, öfvergifven,
plågad, utmärglad, kom tiggande till Grandalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
