Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är denna bleka, utmattade, i stoftet böjda
qvinna den ljufva, leende, tjusande bruden?
••
Ar denne inan, som mörk, tyst ocb obeveklig
som ödet sjelft fäster sin jernhårda blick på
det darrande väsendet vid sina fötter, är han
den lycksalige, den skämtande, den
tillbedjande brudgummen?
Ja, det är samma personer, och blott ett
år, ett enda kort år, hade behöfts för att
åstadkomma denna förändring!
Asmodeus tittar förstulet in genom rutan.
Han gnuggar händerna, han småler, han
sjunger — det har gått förträffligt.
”Ernst,” sade Edith med bruten röst,
”under dessa rysliga dagar har jag ej vågat tala till
dig .. .” Ocb utan att upplyfta sin blick,
omfattade hon hans knän.
På hennes sänkta panna stodo döden och
förtviflan.
”Om blygseln slutit dina läppar intills nu,”
svarade han bittert, ”synes mig att detta ställe
ej borde hafva öppnat dem. Men stig upp . .
våra scener äro utspelta!”
”Nej, Ernst, du kan icke vara hårdare än
Gud: vågar ej den brottslige, men ångerfulle
nalkas honom?”
”Gud är Gud, men menniskan är blott
menniska.”
”Du, Ernst, skall således aldrig förlåta mig?”
stammade hon rysande.
”Det är möjligt att jag en dag icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
