Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så öm och trofast som en god makes bör
vara ? Du var sjelf icke mera upprörd än han.’7
”Jag syntes väl icke mera upprörd än han,
ty jag mindes farbrors visa råd, och jag
med-gifver visst att Ernsts omfamning var så öm
och trofast som en god makes bör vara ..
men hvad vill det säga ..
”Hvad det vill säga ..
”... emot fordom, ja . . förstå då det, farbror
lille! Det är derföre jag med klappande hjerta
frågar mig: Huru skall han nu se på mig,
hurudan blir hans omfamning, skall jag i den
igenkänna kärlekens häftighet och värme, skall
hans ögon förråda att jag tagit tillbaka mitt
fulla välde öfver hans hjerta, skall jag på hans
läppar återfinna detta själfulla leende, som
tjuste och beherrskade mig? Ack, jag blir
tokig, när jag tänker på allt det der!”
”Tänk då för kontrastens skull i stället
på om du nu för evigt varit skild ifrån
honom, om du vid det här laget framsuckat din
klagan, din onyttiga jemmer för múrame i en
italiensk villa . . . Nej, jag tror då, att du
föredrager att i Grandalens villa afvakta hvad
Gud besluter.”
”Ack, dyre farbror, dessa minnen skrämma
glädjen och hoppet från min själ: det är knappt
möjligt att jag kan återvinna min förra plats
i Ernsts känslor . . och ännu mindre har jag
återvunnit den. Han skulle då, oaktadt jag ej
med ett ord bedt honom, någon gång under
En nyckfull qvinua. 2. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
