Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före att jag sjelf gjort så bittra erfarenheter,
att jag ej mer förmår qvarhålla detta tomma
sken, som var nog för barnet. . . derföre att..
att jag sjelf är olycklig.
O, min glid, mamma, detta ord kom så
hastigt, att jag ej visste deraf, innan det redan
stod der!
Jag hade ärnat att långsamt bereda mamma
derpå, men kanske är det så bra att ej söka
några omvägar. Således, älskade mamma, låt
mig upprepa att jag djupt känner Ediths
olycka, emedan jag känner min egen. Och när
jag väger den, såsom jag ibland gör, så
påminner jag mig alltid det yttrande, som assessor
Werner en gång i fråga om Helmers hade
till grefvinnan Rosalie, att ’’deras inbördes
kärlek är så ojemförlig att den mildrar och
jem-nar alla motgångar”, och så säger jag till mig
sjelf: Du är rik, du befaller öfver allt hvad
du kan önska dig, men det enda du icke eger,
det eger Edith.. ett barn och sin makes kärlek.
Mamma förundras öfver detta sista ord, ty
gudskelof i tre år, eller från så långt tillbaka
som sedan mitt och Abbes äktenskap knöts,
har mamma lefvat i den glada villfarelsen att
jag varit älskad och högaktad af min man,
att jag varit nöjd och lycklig.
Och om man skulle bedömma kärleken, <
aktningen och lyckan efter den utsida, som
verlden ser, så, hade jag heller ingenting att
klaga öfver. Min man visar mig en lika full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
