Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det stränga förbud, mamma gjort mig, att ej
tala ett ord om denna sak, sedan den
tilltänkta skilsmässan ej blef af. . likväl förmår
jag ej längre tiga. Jag ser ständigt för mig
den lille Janne, det sköna barnet, som kanske
blekt och utmärgladt tvinar bort, under det
hans mor — denna mor, som nu, förändrad
och förädlad, lefver i arbete och tåligt
fördrager fattigdomen, medan jag lefver i
overksamhet och knappt fördrager öfverflödet —
sorgset fäster sina kärleksblickar på bonom och
suckar: När får jag åter se dig blomstrande?”
Jag skall ej säga något mer, mamma, än
att han är fullkomligt oskyldig och att jag
aldrig kan förlåta mig sjelf att jag, i min
ljumliet och lojhet för allt, icke sökt uppfinna
något medel att vara gagnelig för de mina.
Jag bar tänkt: Det kan väl icke vara så illa..
och är det illa, skola de visst icke vilja
mottaga något af mig och Abbe! De kunna ej
annat än afsky oss båda.
Ack, mamma, jag har varit för lam i mina
tankar! Ehuru de ej toge nådegåfvor af oss
(det toge ej ens farbror emot för deras
räkning), borde jag hafva uppfunnit andra
utvägar. Men fins det egentligen mer än en,
och står den i min makt? Tyvärr, nej .. jag
eger intet inflytande........
Här slutar jag, älskade mamma, för att
återsjunka i mitt dval-lif. Det fins blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
