Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ediths hand, ej begått någon handling, som
han inför sitt eget samvetes domstol kunde
tadla.
Han hade ej att förebrå sig hvarken
bristande omtanke, oförnuftiga beräkningar eller
efemeriska förhoppningar, hvilka kunnat inkasta
honom i affärer, som voro öfver hans krafter
och tillgångar. Han hade ansträngt hela sin
skarpsinnighet för att på ett klokt sätt göra
sitt lilla kapital fruktbärande. Men hade det
ej varit liksom om yttre och inre
omständigheter sammansvurit sig mot honom för att skrika
honom i örat:
”Der ej föräldrarnas välsignelse byggt
barnens bo, blifver ingen välsignelse beståndande!”
Mången gång sade han i sitt sinne, då
hans tankar vändes åt hans obevekliga
svär-moder: ”Vore hon fattig liksom vi, då skulle
vi gå till henne med våra barn och på knä
* tigga om hennes förlåtelse, tills hon gåfve oss
den, men nu, nu är det omöjligt. Kunde väl
hennes guld, om hon kastade till oss sådant,
ersätta hvad min arma hustru under alla dessa
år lidit af hennes grymma sjelfviskhet? Nej,
endast kärleken kan ersätta henne det, och
huru vore det väl möjligt, att tänka på att
hoppas kärlek af ett hjerta, som så länge
för-blifvit slutet!”
Kanske anade Helmer att en okuflig
stolthet låg i bakgrunden af hans resonemang, men
han brydde sig ej om att öfvervinna den, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
