Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, ”och jag begriper ej, min egen Ernst,
hvarför jag icke skulle få begagna det
öfver-mått af lifskraft, som jag känner inom mig?”
”Ja,” sade han, ”du ser visst ut att ega
detta öfvermått af lifskraft. . Ack, det är
endast din hängifvenhet för mig och våra små,
som gör dig stark!”
”Och är det icke samma gudaborna känsla
som äfven gör dig stark: känner jag icke det
orubbliga mod, hvarmed du försakar allt, intill
nattens hvila, för att arbeta för oss! Då jag
vaknar om morgonen och känner din plats
tom, gråter jag ibland af både smärta och
sällhet.”
”Du gråter?”
”Ja, af smärta deröfver, att denna
smygfeber glöder i dina ådror utan att. . utan att
du tror på möjligheten af någon fara., af
sällhet deröfver, att du oupphörligt offrar din
tanke, din kraft, ditt lif för en maka, som ... som
du icke begärt och som ensam störtat dig i
alla de lidanden, hvilka följt på vårt giftermål.”
”En maka, som jag icke vågade begära”,
rättade Ernst, ”och som sedan trenne år (vi
minnas nog båda hvilken dato vi i dag ha)
beständigt gifvit mig allt större anledningar till
tacksamhet! Ja, älskade, i dag för tre år
sedan, då vår lille Janne helsade sin första
morgonsol, omföddes äfven du sjelf till en ny
varelse. Aldrig ett enda ögonblick har du
sedan dess svikit mina förhoppningar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
