Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Barbro är snäll, Barbro är min Barbro!”
afgjorde lille Janne, i det ban åter ilade
tillbaka till den kära vårdarinnan, som emellertid
stod der på sitt bekanta sätt vid stora
rörelser (med förklädssnibbeii för ögat) och, med
en röst så kavat hon förmådde antaga,
efterfrågade om kaffet var smakligt.
”Jag var så tyst!” pratade den lille, som
helt yrvaken gick på och slamrade. ”Tig,
Janne, sa’ Barbro, så får Janne se grenljuset, om
Janne är snäll ... Men Janne ser inte
grenljuset, mamma, och Janne var så snäll, så snäll!”
”1 afton, min lille engel, får du se det. .
nu har du dessa stora kringlor. . och kaffe
ur din lilla vackra kopp .. Seså, sitt stilla
nu... du får icke stöta på bordet!”
”Janne tycker mycket, mycket om
grenljuset, mamma! Söta mamma, Janne vill ge
syster och missan kringlorna, om han får se
det vackra ljuset.”
Edith såg på pappa. Hon hade nästan
tårarne i ögonen. Men tändes ljuset nu, hvad
skulle man då ha till aftonen?
”Han får icke göra sin första bön i dag
förgäfves!” sade Helmer. ”Ljuset må brinna!
Vi skola ha oss en liten gran för aftonen.”
Och grenljuset brann, och Janne fröjdades
af hjertans lust och dansade rundt omkring
bordet med katten, hans intima lek-kamrat och
hans enda lek-kamrat... men så var ”missan”
också, då hon blef utklädd med schalett på huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
