Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemlighet, så tro mig, dyre Ernst, då jag
försäkrar dig att mitt kapital ännu räcker en tid
och att du på minst ett par veckor icke
be-höfver möda dig, ty, ser du, det var diverse
annat också som jag ej behöfde mer än
kläd-ningarna.”
Ernst lydde denna gång sin makas bön,
ty han kände att denna hvila, denna frihet från
en rastlös oro, skulle stadga hans krafter och
ge honom dubbel förmåga till nytt arbete.
Bekantskapen med den hederlige doktorn
var af stor vinst för båda de unga makarne.
Han fortsatte sina besök af vana och välvilja,
ehuru han icke mera behöfdes som läkare.
Med denna fina uppmärksamhet, som ej kunde
såra, presenterade han Edith nästan dagligen
några utsökta frukter eller en blomma från sitt
”lilla orangeri”, såsom han sade. Och med ett
ljuft småleende, en innerlig tacksamhet emottog
hon dessa artigheter.
Som det ej ens kunde komma i fråga att
tänka på någon penninge-liqvid till en sådan
läkare, företog Edith sig en ny
generalmönstring med de ”skrinlagda” herrligheterna och
var nog lycklig att påhitta ett nära färdigt
broderi, just detsamma som fru Werner för
flera år sedan hjelpt henne med, då det skulle
bli en syrpris, som dock aldrig blef af, emedan,
efter hvad vi minnas, så mycket annat kora
emellan. Och hvem var nu lycklig, om ej
Edith, då hon, efter att ha färdigsytt sitt fåtölj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
