Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan sig och sin fordna lärarinna, men så
tydligt hade det aldrig förut skett. . ”Jag äter
ensam!” Mamsell Octavies kinder blossade —
att så hafva vågat förolämpa henne! Hon var
likväl för stolt att gifva luft åt sin förtrytelse–-
Middagen var förbi.
Friherrinnan satt nu vid fönstret och
betraktade med likgiltig blick de åkande och
gående, som på den vackra vårdagen rörde
sig upp och ned på Regeringsgatan.
”Ack, hvad det här är tråkigt!” utbrast hon
slutligen. ”Hvad rör mig detta hvimmel, detta
jägtande. . jag kan blott ajundas dem, som
hafva någonting att jägta efter.” Hennes
huf-vud nedsjönk mot handen.
”Jag har ingen brådska, jag: jag väntar
på ingenting, och jag tvindör vid denna
enformighet. De der menniskorna derinne” (hon
höjde sin blick och lät den halka öfver en
rad af täcka vindskupor, tillhörande det lägre
huset midtöfver) ”äro säkerligen tusen gånger
lyckligare: de ha troligen icke tid att gäspa ..
kanske äro de vackra blommorna, som pryda
fönstren, deras enda rikedom.”
Hon fortfor att speja öfver till den lilla
våningen.
”Ack,” yttrade hon och lutade sig framåt,
”de ha en vida dyrbarare rikedom... Hvilket
engla-ansigte på detta barn, som så gladt
tittar fram mellan de gröna växterna! Jag
begriper icke att jag ej märkt allt det der förut.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
