Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Seså, älskade Ernst, nu ha vi hela vår
festliga inredning* i ordning . . . Jag ser hvad
doktorn skall få stora ögon, då du i morgon
söker upp honom och för honom hit! Jag vet
ej det minsta som nu fattas, och aldrig tycker
jag mig ha bott beqvämare .. . Salen liknar
härifrån en liten park.”
”Ack, hvad din glädje förtjusar mig!”
svarade Helmer, i det han från ställningen under
fönstret emottog sin hustru i sina armar och
lyftade henne ned.
”Och då jag sitter härinne i ditt rum i den
lilla soffan, så lagom för oss båda, med Janne
inklämd emellan oss, då, vet du, tycks det
mig som om jag tagit i besittning en bit af
paradiset.”
”Kom då och tag ditt lilla paradis i
besittning . .. seså, vi sitta förträffligt. Janne lärer
icke dröja att infinna sig. Ack, hvad du nu
väl behöfver hvila dig, älskade, efter allt det
du sträfvat under de här glada och kära
dagarna . . Låt mig se om dina små händer farit
illa?” Han kysste med ömhet dessa händer,
som så gerna beredde trefuad åt honom.
”Ernst”, sade Edith allvarligt, ”huru skola
vi nog kunna tacka Gud för hans nåd emot
oss! Jag tycker mig just ha behof af att gråta.”
”Och jag känner mig jemt frestad att le
i min förtjusningsfeber, ty om du kunde fatta
hvilket qval det är för en man att nödgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
