Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lika underbart som det är, då masken
icke qväfs af denna tryckning, lika underbart
var det att baron Abbes själ icke qväfdes
under den tryckande pina, han led, då, emellan
hvarje slag han gjorde på golfvet, han af en
oemotståndlig makt drogs till fönstret, der han
alltid, alltid möttes af någon obehaglig syn,
som öfvertygade honom att ingenting kunde
vara fåfängare, än att numera hjelpa ödet att
rulla fram dess hjul. Der stod han overksam
och förgäten: icke ens hans egen hustru hade
en tanke för honom.
”Hvad blir följden ?” var den första rediga
iråga som han gjorde sig, och svaret utföll
sålunda:
”Jo, att den mannen, som stulit det enda
hjerta jag någonsin i hela vida verlden
efter-sträfvat, som har den oförtjenta lyckan att
tillbedjas af en qvinna, för hvilken till och med
jag kunde hafva begått den dårskapen att gifta
mig utan hemgift, att denna af mig in i döden
hatade menniska till råga på allt skall
genom mitt eget fel nu och för alltid bli herre
på Dagby. Ty efter Odensberg är upptaget
och den andra egendomen icke i ordning —
Landsvik är dessutom intet bruk, och vår ömma
svärmoder vill naturligtvis ha en titel åt sin
måg — så blir det den tredje.”
Vid detta sista ord knöt han händerna i
vanmäktigt raseri.
”0, Octavie, fördömelse öfver dina konster,
r. ,
r
C i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
