Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de poetiska dammarne vid Haga lustslott, vså
liar mitt lif förflutit!”
Edith satt med sänkt blick och tåradt öga.
”Om du vetat allt detta”, återtog Olga, ”den
der aftonen, då du stod bland fotgängarne
framför opera-förstugan, under det jag gungade
i min engelska vagn, så hade du icke
afun-dats mig.”
”Det gjorde jag ej ändå,” svarade Edith,
”ty mot ingen glans vill jag hafva bortbytt den
lycka, som jag alltid satt framför hvarje
annan ... Men, Olga, älskade syster, af allt det
du meddelat mig förvånar mig mest en sak.”
”Hvilken då?”
’Denna djupa, obeskrifliga likgiltighet,
hvilken ej synes behöfva det varma deltagande,
som strömmar från mitt hjerta. Du berättar
dessa lidanden liksom de anginge en annan:
du tycks ej känna smärtan, ej lida af skymfen.”
Olga smålog bittert.
”Jag skulle tycka långt bättre om att se
tårar, förtviflan, framför allt en rättvis vrede
öfver hans nedriga handlingssätt.’1
”Kors, om jag egde allt det der, hade jag
ju en verklig lyx af känslor! De skulle nog
förströ mig.”
”Hvad menar du?” frågade Edith förvånad.
”Jag menar att jag icke är van vid någon
rikedom i den vägen: jag är blott van att ha
tråkigt . . dock icke nu... nu är jag lycklig.
Men jag fruktar . ..”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
