Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA SÅNGEN.
Hik, dock enkel och lätt, är rummets leende anblick,
Präktig och dock ej prydd dess rymd. Än liknande natten
Ser genom göthiska fensterna in en vinterlig morgon.
Norrskensflammorna dö i österns skymt; men härinne
Ännu ej dagningens ljus i täflan trädde med skenet,
Spridt utur lampornas mängd från tvenne praktkandelabrer
Öfver den älskliga krets, som skimrar i midten af rummet,
Ordnad i stilla och täflande flit kring bordet af marmor:
Qvinliga, hulda gestalter, till år mer skilda än skönhet.
Några nu lysa som högst på bländande fägringens ljuspunkt,
Andra väl nyss öfver gränsen trädt ur barndomens Eden,
Andra ännu i dess lyckliga hägn bland lekarna dröja.
Tystnad och frid dock rår i hela den qvinliga skaran,
Vördnadens gärd, helt visst, åt höga och åldriga qvinnan,
Som med sin blick, från en upphöjd plats, det hela bevakar;
Äfven tillika, så tycks, åt något derute, ehuru
Dörrarna, öppna åt tvenne gemak, till höger och venster,
Visa i dessa allen ett ostördt herrskande mörker.
Är det ett kloster? — O nej! Se glädje, lekande glädje,
Brinner i tärnornas blick. Ej nunnelik dysterhet herrskar
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. I. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
