Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i det han så med tvekan tänker,
Mer och mer sig sänker qväUens skimmer.
Än väl simmer skyn i ljusets floder!
Blod är dock, der nyss blott rosor voro.
Oron blickar upp emot det höga,
Söker kärlek i Apostelns öga.
Purpurn, mörknad, gömmer anletsdragen.
Blicken, slagen, nedåt kyrkan sväfvar,
Men af bäfvan hastigt återjagas.
Dagen flämtar der i spridda gnistor.
Af de sista, än i natten spillda,
Blott förskräckelsen sin verld kan bilda.
«
Äfven chorets nyss så glada bilder
Sig i vilda massor sammangjuta,
Och för slutna ögat ej de döljas,
Följa in i tankens bildningsdegel.
I den spegel, minnena framräcka,
Nya bilder uppstå och förskräcka.
Ångsten ned till lifvets rot sig sträcker.
Bedan väckas i det rörda bröstet
Stränga röster Tvenne starka andar
Orden blanda. En, tills nu ej aktad,
Sakta talat: det är ångrens stämma;
Fienden har vetat henne hämma.
Fienden! — Det namnet gafs af Skriften;
Drifters tomma namn af lärde dårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
