Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tiden, rummet, flygta ur hans minne!
Han har förgätit natten och capellet.
Men sången fortgår, och utaf den, med den,
Framalstrar sig ett yttres form och tydes,
^Liksom en bild af nyss försvunna orden,
Nu sänd att dem förtydliga och fästa. —
Se, i en dal af töcken höljd han vandrar;
Han ser framför sig vinkande gestalter,
Och dalens väg sig ljufligt tyckes sänka
Till mången ort, der ljus och nöje bjuda.
Med ögat fäst på dessa skimmerpunkter
Framåt han tränger, ger ej akt på stigen;
Då gjuts ett sken från ofvan, i hvars strålar
De smärre ljusen bli till dunst, till mörker —
Men för hans fot ett öppet brådjup sträckes.
Och sången vaknar åter: «Se tillbaka
Till oss.» — Han ser sig om. Vid himmelsgränsen,
Ej fjerran, öfver blåa berg, en Eos
Slår högt sitt haf — dock invid brynet gömmes
Dess källa än af guldingjutna skyar.
Men der, bland skyarna framskymta vänligt
Barn, guldlocksmyckade, i morgonsolljus —
Har synen han ej förr i lifvet sett,
Ej blott som målning upp i kyrkplafonden? —
Han vill dem locka upp ur minnets gömma;
Det äro de, men ännu skönare,
Än sjelfva minnet målar skådad skönhet.
Än le de fram emellan skyars vågor,
Med dessa vexlande och stjernlikt spridda,
Än ilande tillsamman till en sol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
