Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fast de ooh vapnen voro florbehängda —
Och Adalhard slet upp det stora brefvet,
Det olycksbådande, sig in — och ropte:
«Ve fosterlandet! ve! — ve helga Kyrkan! —
«0 arma Franken! — Kejsar Carl är död!»
Hvem vet, hvem målar, huru dödens budskap
Den unges öra hann — dess väg till hjertat,
Och ifrån hjertat åter till de band,
Hvarpå de krafter hvila, som i friden
Med stolthet njuta sin förmågas visshet? —
Inqvisitionen, sägs det, bödelsinnrik,
Bland sina ofelbara medel räknar
Att bringa en torqvend att allt bejaka,
En, som det synes, ganska enkel väg;
Ty då det lyckats att den armes blod
I sjudning bringa, falk på nakna hjessan
Från hvalfvets höjd en enda, iskall, droppe.
Vansinnigt qval fcfa ainnekÄnfJans urhem
Då genomblixtrar hela organismen.
offret då kan med besinning följa
Sin smärtas gång och ej dess uttryck mäta.
Så han ej heller, i hvars hjertxs feber
Här falides ned isdroppen: Carl är dödi
När sent han väcktes att sitt qval begrunda,
Ej kunde han för sig dess bana reda,
Ej skilja ljungeldsstrålens snabba flygt
Från punkt till punkt sekundligt ilande,
Af höra — fatta — tro — förlusten mäta —
Och skåda framtidsgrafvens hela djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
